08:55:31
Mitt utbytesår är nästan slut
Idag är den 25 juni, och bara 2 dagar tills jag kommer att lämna min värdfamilj för att åka hem till Finland igen. Jag vet inte om jag borde skratta eller gråta åt att mitt utbytesår nästan är slut. På ett sätt så är jag glad att jag om bara 4 dagar kommer att stå på finsk mark, och äntligen träffa min familj igen. Men jag är också så himla ledsen att jag måsta säga hejdå till alla här och alla som jag har lärt känna under det här året. För just nu känns det verkligen som mitt hem, att bo i El Dorado, Arkansas. Jag har kompisar som jag kan vara med, och en värdfamilj som känns som min andra familj. Jag vet att även om jag kommer och hälsa på igen, kommer ingenting att kännas likadant. Jag kommer aldrig att känna mig lika mycket hemma här som jag gör just nu, och om jag någonsin kommer och hälsar på igen kommer antagligen inte alla människor vara här längre, och jag kommer inte att gå i high school. För det mesta känns det faktiskt helt overkligt att jag faktiskt ska hem igen, det är så länge sedan jag har varit hemma så att det nästan känns som att det här är mitt hem nu. Det är nästan hemskare att åka hem igen, än det var att komma hit. När jag lämnade Finland, visste jag att jag skulle komma hem igen, och alla skulle vara kvar där när jag kommer hem, men nu när jag lämnar USA vet jag inte när och om jag kommer att komma tillbaka, och vem som kommer att vara här då. Men jag vet att det ändå kommer att vara roligt att träffa min familj igen och alla mina kompisar i Finland. Jag har redan en massa roliga planer för vad som ska hända när jag kommer hem, och jag känner på mig att den här sommaren kommer att bli en rolig sommar.
Det här året har gått så himla snabbt, men ändå långsamt. Det känns som att det var en månad sen jag lämnade Finland, samtidigt som det känns som att det var 5 år sen. Det känns som om tiden skulle ha stannat i Finland när jag åkte iväg och den kommer att starta igen när jag kommer hem, och allting kommer att vara precis som det var när jag lämnade. Men såklart är det ju inte alls så. Alla har fortsatt med sina liv utan mig, medan jag har varit här, och mycket kommer att vara helt annorlunda när jag kommer hem. Jag vet att jag har förändrats under det här året, men jag kommer säkert att inse hur mycket jag har förändrats, först när jag kommer hem, och alla andra har levt ett år i Finland medan jag har varit borta. Jag är nästan nervös för att komma hem igen, eftersom jag är rädd att allting kommer att kännas helt annorlunda, och inte alls som det var när jag lämnade.
Men allting har definitivt varit värt det. Jag ångrar inte alls att jag åkte iväg som utbyteselev. Jag kan nu säga att det här året inte alls var så som jag hade förväntat mig. Det var mycket svårare än jag trodde, men jag har också lärt mig så himla mycket av det. Jag trodde att det skulle vara lätt att få kompisar, att jag skulle kunna engelska perfekt efter 3 månader, att high school bara skulle vara roligt och lätt, och att det här året skulle vara det bästa året i mitt liv och jag bara skulle göra roliga saker hela tiden. Men i verkligheten är det svårt att få nya kompisar när alla redan har sina kompisar och inte behöver nya kompisar, även om min engelska är bättre än när jag kom är den fortfarande långt ifrån perfekt, high school var inte alls roligt hela tiden och jag behövde jobba mycket mera än jag hade tänkt mig, och även om jag har varit med om så många roliga saker, har det här året inte alls varit roligt hela tiden. Men det har ändå varit det bästa året i mitt liv. Jag har fått uppleva så himla mycket som jag aldrig skulle ha fått uppleva om jag hade stannat hemma. Jag är faktiskt ganska stolt över mig själv att jag faktiskt gjorde det, jag har levt utan någon jag kände från förut i USA, i över 10 månader. Om jag skulle få chansen, skulle jag definitivt göra det om igen.
Jag sade hejdå till El Dorado imorse, för att sedan köra upp till Hot Springs, där vi var ute me båten idag, och vi är nu i Little Rock. Imorgon ska vi vara i Little Rock med min värdfamilj, och på måndagen är det dags att säga hejdå åt dem, för att sedan åka till Houston med de andra utbyteseleverna, och sedan hem till Finland. Jag har redan sagt mina hejdån till mina kompisar i El Dorado, vilket inte alls var roligt, så jag ser inte fram emot att säga hejdå åt min värdfamilj. Men i alla fall ser jag fram emot att snart få träffa alla i Finland igen!
Några bilder från de senaste dagarna
